Vens historia

Ven steg upp ur havet ca 4 500 år f. Kr. och har varit bebyggd sedan stenåldern.

Ön var länge dansk och det var under denna tid som Tycho Brahe lät byggde sin forskningsstation och slottet Uraniborg. På 1600-talet blev ön svensk.

Efter en storhetstid som tegeltillverkare har nu turismen tagit över som öns viktigaste näring. 

Genom rika fynd från sten- och bronsåldern antas att ön har varit bebyggd i tusentals år. Även vikingar har bott på ön.

År 1576 gav den danske kungen Fredrik II Ven som förläning till vetenskapsmannen Tycho Brahe, som verkade på ön 1576–1597. Han lät bygga slottet Uraniborg och det underjordiska observatoriet Stjerneborg.

Vid freden i Köpenhamn 1660 övergick Ven i svensk ägo. Svenskarna hade ingen plan för Ven och därför stod utvecklingen ganska stilla under de följande århundradena.

På slutet av 1800-talet tog utvecklingen fart.
Jordbruket gick bra och en relativt enkel tegeltillverkning blev till en stor industri när man tog steget att använda maskiner i tegelbruket.

Tiotals miljoner tegelpannor exporterades, främst till Köpenhamn. Ven spelade därför en stor roll i byggandet av det moderna Köpenhamn.

Tegelindustrin levde en bit in på 1900-talet då efterfrågan drastiskt minskade.

Sedan tegelindustrin avvecklades har livet på Ven haft sin gilla gång.
Ön införlivades med Landskrona år 1959 och bytte då namn från Hven till Ven.

Under 1900-talet upptäckte allt fler Vens underbara natur och dess sevärdheter.

Turismen är idag öns viktigaste näring. Varje år får de 370 som bor på Ven, sällskap av tiotusentals besökare.

Enligt en Skånsk skröna bodde för länge sedan jättekvinnan Hvenhild i Skåne.

Hvenhild tyckte att Skåne var för platt och behövde förskönas med några rejäla backar. För att skapa backarna vadade hon över Öresund till Själland, där hon fyllde sitt förkläde med jord att ta med sig tillbaka till Skåne.

På en av vändorna brast hennes förkläde och jorden föll i vattnet. Denna jord ska, enligt sägnen, ha varit tillräcklig för att skapa Ven.