Från mitten av 1800-talet hade i Landskrona Stadshotellet fått tjänstgöra som spelplats för de turnerande teatersällskap som besökte staden. När så den scen man använt i det sk Festivitetshuset revs omkring 1890, blev det uppenbart att lokalfrågan måste få en bättre lösning. Landskrona var då en stad i stark ekonomisk utveckling och byggandet av en teater blev en av formerna för att manifestera det självmedvetande som skapats. En teaterfond bildades och genom basarer och insamlingar hade efter några år 25.000 kronor samlats in. Fondens styresmän beräknade då att en teaterbyggnad skulle kosta cirka 60.000 kronor att förverkliga. Man var således en god bit på väg mot målet och staden beslöt att för sin del anslå 20.000 kronor till projektet.
Med denna finansiella styrka i ryggen blev nu planerna allt mer konkreta. Med tanke på de diskussioner som varit i Landskrona de senaste 10 åren kring placeringen av biblioteket, så är det kanske inte så förvånande att frågan om teaterns placering väckte en intensiv debatt 100 år tidigare. Först planerades byggnationen till kvarteret Havsörnen nere vid hamnen. Därefter var en tomt bredvid Stadshotellet aktuell innan förslaget slutligen dök upp att man skulle inköpa den sk Neesska trädgården vid Järnvägsgatan. Den 29:e mars 1899 beslöt så stadsfullmäktige med siffrorna 20 mot 10 att teatern skulle få denna placering och staden skänkte tomten till projektet.
Uppdraget att rita den nya teaterbyggnaden gavs till arkitekterna Alfred Arwidius och Fredrik Sundbärg. (Sundbärg blev kort tid därefter stadsarkitekt i Landskrona). Ambitionen för den nya teatern hade uppenbarligen vuxit för nu slutade kostnadsberäkningen på nästan exakt det dubbla jämfört med den som gjorts några år tidigare. även det mönstret kan väl kännas igen från senare projekt. Hösten 1901 var teaterbyggnaden färdig för invigning. Kung Oscar den II skulle den 21:a och 22:a september besöka Ven för sin årliga harjakt. Det tillfället ville stadens styresmän inte försitta och en förfrågan sändes till hovet. Byggnaden var inte riktigt färdiginredd, men eftersom kungen accepterade inbjudan kom det att bli så att teatern invigdes den 22:a september.
Invigningen blev en stor händelse för staden. Det var mer än 25 år sedan man senast haft ett officiellt kungabesök. Hela staden smyckades för att Landskrona skulle visas upp från sin finaste sida.
För att driva teatern bildades ett Teater Aktiebolag. Det dröjde ända till 1948 innan staden köpte in byggnaden och övertog driftsansvaret. Köpeskillingen var då bara 115.000 kronor. Några mer omfattande ombyggnationer har inte skett av teatern. Teknik och stolar har bytts ut, men i stort sett har teatern den utformning som arkitekterna Arwidius och Sundbärg ursprungligen gav den. Verksamheten i teaterbyggnaden har varit desto mer skiftande. Under dess första decennium spelades mycket dramatisk teater med August Strindbergs pjäser som de dominerande på repertoaren. Det mest kända teatersällskapet som spelade på Landskronas nya teater var Selanders Teatersällskap, som också hade sin bas i Landskrona genom att makarna Selander köpt en villa på Strandvägen. Under första världskriget dominerade revyerna utbudet och man spelade ofta för utsålda hus. Under mellankrigstiden gick verksamheten ner kraftigt och periodvis var användningen mycket ringa. I tidningen kunde man läsa om frågeställningar som om teatern skall bli Ókonsttempel eller spannmålsmagasinÓ.
Efter andra världskriget började Helsingborgs- och Malmö Stadsteatrar att ge föreställningar i Landskrona. En teaterförening bildades för att organisera gästspelen från dessa teatrar och andra. Ofta dock dessvärre med rätt lågt visat intresse från Landskronapubliken. En ny storhetstid för Landskrona teater kom i och med att Skånska Teatern genom ett avtal med kommunen fick den som sin fasta scen. Mot slutet av 1970-talet var Skånska Teatern en av landets mest uppmärksammade ensembler och Landskrona teater en av de viktigaste scenerna.