Den här webbplatsen använder tjänsten Talande webb för uppläsning av innehåll på webbplatsen.
Landskrona är en artrik kommun med många fina naturtyper. Ven är kommunens pärla när det kommer till artrikedom, men det finns även unika djur- och växtarter på fastlandet. I kommunen finns det några 10-tal fridlysta arter, varav några av dessa arter kan bara hittas i kommunen och på ett fåtal andra platser i Sverige.
Hotade växt- och djurarter kan skyddas genom att det är förbjudet att fånga, döda eller plocka dem – de är fridlysta. Fridlysningen är ett sådant skydd som hjälper vissa speciella arter att återhämta sig. Med fridlysning menas att saker som kan skada arten är förbjudet att utföra, med några undantag förstås. För nuvarande är det 300 växt- och djurarter som är fridlysta i Sverige.
Fridlysningen beslutas först och främst av Naturvårdsverket som bestämmer över hela landets fridlysningsskydd. Utöver detta kan varje länsstyrelse sätta vissa skydd för arter inom länet. I Skånes län finns det bestämmelser för ett par arter som är hotade på grund av plockning med mera, till exempel blåsippa och gullviva. Dessa arter har under en tid blivit populära att plocka vilket lett till att de minskat drastiskt i antal. Därför är det numera förbjudet att plocka dem eller skada dem på något sätt.
Orkidéerna i Sverige har alla blivit fridlysta för att minska eller stoppa den internationella handeln av dessa speciella växter. Andra arter som är utsatt för försäljning och andra stora ingrepp är mistel och backsippa som plockas och grävs upp i stora mängder.
Jord- och skogsbruk är dock undantag till detta skydd. Inom dessa verksamheter gäller inte det strikta förbudet mot att skada arterna, men däremot ska man visa största möjliga hänsyn till de känsliga arterna.
Vidare täcker även fridlysningen in djur och i Sverige är alla groddjur skyddade på grund av att deras livsmiljöer, alltså dammar och våtmarker, har förstörts. För reptiler i form av ödlor och grodor finns det vissa specialregler att man får ta upp och studera arterna men man måste sätta tillbaka dem på samma plats. Detta är bara tillåtet för de allra vanligaste arterna, exempelvis vanlig groda och vanlig padda. Man kan även ta rom eller yngel av dessa arter med sig hem för att studera utvecklingen till vuxet stadie men sedan ska dessa återlämnas till samma plats som man hittade dem.
Läs mer om några av de fridlysta arter som förekommer inom kommunens gränser här nedanför.
Tidigare har den grönfläckiga paddan haft ett av sina starkaste fästen i landet i Landskrona. Under 1990-talet försvann den, men har nu planterats in i Hildesborg och i Sundvik. Dess framtid i kommunen är fortfarande oviss.
Sandödlan är gråbrun eller vackert grön i praktdräkt (hannen) och blir runt 20 cm lång. Den har ögonfläckar på sidorna som består av mörkbruna fläckar med en vit kärna. Vidare så har den också två ljusgråa band som går längs rygg- och svanssidorna. Sandödlan kan förväxlas med skogsödlan som är en liten mindre art men med liknande utseende, dessutom är den vanligare i Sverige i skogsmark.
Sandödlan övervintrar nedgrävd i marken och kommer upp under mars-april. Honan lägger mellan 4-15 ägg i juni som är nedgrävda i soliga och sandiga miljöer. De kläcks sedan under augusti-september.
Sandödlan förekommer i södra Sverige men förekomsten är oftast fragmenterat. Ödlorna har speciella krav på sin miljö vilket omfattas av torra marker med ört-, eller ljungvegetation. Man kan även stöta på dem i sand-, och grustag. Arten hotas av igenväxning och skogsplantering.
I Landskrona förekommer den på Ven och längs kusten mellan Landskrona och Fortuna.
Gullviva är en flerårig ört som blir mellan 2-3 dm hög. Bladen är tandade och bildar en bladrosett kring växtens bas. I övrigt bildar Gullvivan en flock av små gula blommor som blommar mellan maj-juni.
Gullviva förekommer i ängs- och gräsmarker och finns från södra till mellersta Sverige. Gullvivan föredrar kalkrika jordar men tycker gärna om skogar med mullrik jord, dess bladrosett gör att gullvivan är bäst anpassad till miljöer med låg vegetation och kan vara en anledning till varför den minskat med åren.
I Landskrona förekommer den längs Saxån och i Hilleshögs dalar.
Jättefräken är en flerårig kärlkryptogam som kan bli uppemot 1,5m hög. Skottet saknar klorofyll och har en gul-vit färg och kan sträcka sig upp till 3 decimeter. Precis som namnet avslöjar är detta den störta arten av fräken i Sverige och gör det relativt lätt att utskilja den från andra arter i samma släkte.
Jättefräken är väldigt sällsynt i Sverige och finns endast på ett par platser kring västra Skåne. Arten trivs bäst vid rörligt grundvatten men kräver också kalkrika jordar. Jättefräken kan dessutom trivas bra i mer störda miljöer exempelvis på Ven där den gynnas av erosion.
I Landskrona förekommer den på ven och kring Ålabodarna.
Kamomillkulla är en ettårig ört som blir omkring 20-50 cm hög med vita strålblommor och gula diskblommor som blommar mellan juni och september. Den har vissa karaktäristiska aspekter som gör den lättare att urskilja detta är dess lukt även så har den fjäll mellan blommorna.
Kamomillkulla har funnits på många olika platser i både Götaland och Svealand dock så har den fått bakslag och nu kan man bara finna denna ört i södra Bohuslän och på Ven. Arten gillar näringsrika marker som utsätts för regelbundna störningar.
Klintsnyltrot är en flerårig ört som saknar klorofyll och blir runt 3-7dm hög. Stjälken är gul-, till rödbrun. Arten blommar mellan juni och juli, blomfärgen varierar mellan gult till violett.
Den är en parasit. Med parasit menas det att klintsnyltroten lever av en annan art i detta fall väddklint eller rödklint. Värdväxten utnyttjas alltså för att parasiten ska kunna fånga upp näringsämnen så den kan växa sig livskraftig medan värdväxten sakta men säkert dör ut. Eftersom det är en parasit så måste dess frön komma i nära kontakt med värdväxtens rötter för att gro.
Klintsnyltrot förekommer södra Sverige men till stor del återfinns den mest i västra Skåne. På Ven finner man en stor del klintsnyltrot och är den individrikaste platsen i Sverige. Den växer helst på kalkrika slutningar i exempelvis torrängar eller bryn tillsammans med värdväxten.
Klotullört är en ettårig ört växt som blir mellan 1-3 dm hög. Stjälken är enkel och är gråvit hårig. Bladen är lansettformade och oftast vågiga. Klotullört blommar från juli-augusti och har vita blommor.
Klotullört växer vanligtvis på öppen, torr eller sandig mark såsom åkerträdor, tomtmarker eller vägmarker. Förekomster av arten finner man i västra Skåne. Arten har dock blivit mer sällsynt på grund av igenväxning och skogsplantering m.m.
I Landskrona förekommer den kring Borstahusen, men kan dyka upp lite här och var.
Ängskorn är en flerårig gräsart med strån som blir kring 5 dm höga. Dess blad är platta och har sträva ytor på båda sidorna av bladet. Bladen är 2- 5mm breda och har även en hårig översida. De förekommer i ganska glesa tuvor. Ängskornet gynnas av att bli betat och växer helst på öppna betesmarker.
Ängskorn är sällsynt och förekommer främst i västra Skåne. Det finns tre kända platser där arten frodas och det är Foteviken söder om Malmö, Kävlingeåns mynning och strandängar söder om Landskrona.
Miljöförvaltningen
Stadshuset, Drottninggatan 7
miljo@landskrona.se
0418-47 06 00
Kontaktpersoner, fullständig lista
Denna webbplats använder cookies för att förbättra användarupplevelsen.
Skicka en kommentar om webbsidan till webbredaktionen. Har du en kommentar om bemötande eller om någon kommunal service skickar du istället en synpunkt.