Den här webbplatsen använder tjänsten Talande webb för uppläsning av innehåll på webbplatsen.
Alla som driver en verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön ska enligt miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet. Verksamheter som kan ha en direkt påverkan på människors hälsa kallas av tillsynsmyndigheterna för hälsoskyddsverksamheter, och tillsynsansvaret ligger på miljönämnden.
I miljöbalken (1998:808) finns bestämmelser som bland annat rör verksamheter som kan påverka människors hälsa, och som därför omfattas av det som kallas hälsoskyddstillsyn. Hälsoskyddet omfattar verksamheter som genom sin utformning eller genom omständigheter i lokalerna kan ha påverkan på människors hälsa, till exempel skolor, förskolor och andra undervisningslokaler, bassängbad, idrottsanläggningar och gym, frisörer, fotvårdare, solarier, hudvårdare, tatuerare, piercare och andra skönhetsvårdare och vårdinrättningar, eller tillhandahållande av bostäder eller tillfälliga boenden. Det finns alltså en lång rad av olika typer av verksamheter som klassificeras som hälsoskyddsverksamheter.
Vissa typer av verksamheter måste anmälas till miljöförvaltningen innan de får starta, men det gäller inte alla. Alla verksamheter omfattas också av krav på egenkontroll i någon form. Vi försöker reda ut begreppen här nedanför. Är ni osäkra om just er verksamhet omfattas av sådana bestämmelser är det bra om ni kontaktar miljöförvaltningen.
I den svenska miljölagstiftningen finns vissa principer, de allmänna hänsynsreglerna, som är viktiga att följa när man bedriver en verksamhet som kan påverka människor och miljö. De allmänna hänsynsreglerna finns i andra kapitlet i miljöbalken (1998:808).
Alla som driver en verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön ska enligt miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga olägenheter.
Egenkontroll innebär att verksamhetsutövaren ska ha kontroll över att miljöbalkens bestämmelser följs och att verksamhetens påverkan på hälsan och miljön övervakas. Du som driver en verksamhet ska enligt miljöbalken ha den kunskap som behövs för att skydda människor och miljö mot olägenheter. Viktiga aspekter är bl.a. städrutiner, god hygien för att undvika smittrisker, allergifrågor, luftkvalitet, legionella, buller, avfallshantering, energismarta lösningar och kemikalieval.
Hur omfattande egenkontroll du behöver beror på verksamheten, till exempel vilka risker som finns och hur många anställda du har. Rutiner i egenkontrollen beskriver vanligtvis vad som ska göras, vem som ska göra det, hur arbetet ska utföras, när det ska utföras och när det är lämpligt att detta dokumenteras. Fördelar med egenkontrollen är att den underlättar för personalen genom att den innehåller rutiner och riktlinjer som gäller inom de olika arbetsområdena på arbetsplatsen. Därtill blir verksamheten lättare att följa upp, brister upptäcks innan de får allvarliga effekter samt att ansvaret är tydligt fördelat. Egenkontrollen är ett sätt att dokumentera resultatet av hälso- och miljöarbetet och kan redovisas för tillsynsmyndigheten vid förfrågan.
Exempel på vad som bör ingå i egenkontrollen:
Den som yrkesmässigt bedriver en anmälningspliktig verksamhet ska utöver det generella kravet i miljöbalken dessutom följa särskilda regler enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Anmälningspliktiga verksamheter ska ha en dokumenterad egenkontroll. Egenkontrollen ska finnas skriftlig på plats när miljöförvaltningen gör inspektion.
Viktigt att komma ihåg är att egenkontrollen ska vara ett förhållningssätt inom verksamheten snarare än ett dokument som samlar damm på kontoret. Egenkontrollen ska inte vara något som görs en gång och sedan glöms bort. Det ska istället bestå av levande dokument används i den dagliga verksamheten. Vägledning kring hur man upprättar sin egenkontroll finns i handbok 2001:3 från Naturvårdsverket.
Anmälningsplikt inom hälsoskyddet baseras främst på hygieniska skäl och på smittspridning. Vilka verksamheter som omfattas av hälsoskydd framgår av 38 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Du måste göra en anmälan till miljönämnden om du ska driva eller arrangera verksamhet i lokaler där:
Vi listar här nedanför några vanliga hälsoskyddsverksamheter, baserat på ifall de är anmälningspliktiga eller inte:
Anmälningsplikt
Ej anmälningsplikt
Miljöbalken och dess följdförfattningar gäller även för verksamheter som inte är anmälningspliktiga, men det är bara de anmälningspliktiga som omfattas den s.k. egenkontrollförordningen (se mer om egenkontroll längre upp på sidan).
På Socialstyrelsens webbplats finns frågor och svar om anmälningsplikten enligt miljöbalken.
Anmälan ska göras minst sex veckor innan verksamheten startar. Anmälan görs till miljöförvaltningen genom den här blanketten.
Vid anmälan granskas om lokalen är anpassad för den avsedda verksamheten. Det ställs olika krav för olika typer av verksamheter. Till exempel bedöms lokalens utformning, ventilation, rengörbara ytor, tillgång till dusch och handtvättmöjligheter, toaletter samt avfallshantering. Om du senare förändrar verksamheten, bygger om eller bygger till befintliga lokaler så ska även detta anmälas.
Om lokalen tas i bruk innan man gjort anmälan (eller om anmälan kommer in för sent) måste man betala en miljösanktionsavgift på 3000 kr.
Anmälningspliktiga verksamheter har krav på sig att ha en dokumenterad egenkontroll, vilket innebär att egenkontrollen ska finnas skriftlig på plats när miljöförvaltningen gör tillsyn. Egenkontrollens omfattning ska anpassas efter verksamhetens storlek och syfte. Se mer information om egenkontroll längre upp på sidan.
Mer information om vilka krav som ställs på olika typer av hälsoskyddsverksamheter finns på sidan om branscher inom hälsoskydd.
Miljöförvaltningen bedriver tillsyn på alla typer av verksamheter som kan påverka miljön eller människors hälsa. På vissa större verksamheter är det länsstyrelsen som bedriver tillsynen.
Tillsyn kan riktas mot vem som helst som orsakar en risk för människors hälsa eller för miljön, oavsett om det är privatpersoner, företag eller andra typer av organisationer. Syftet med tillsynen är att kontrollera att lagstiftningen följs, men också att ge rådgivning och att driva samhället mot en långsiktigt hållbar utveckling.
Tillsyn kan ske i många olika former, t.ex. genom platsbesök, men också genom att vi begär in specifika uppgifter, utredningar eller rapporteringar.
Miljöförvaltningens tillsyn är inte skattefinansierad. Samma sak gäller för en stor del av svenska myndigheters tillsyn. Istället tas avgifter ut, där den som får tillsyn ska betala. Tanken är att den som skapar ett behov av tillsyn ska stå för de kostnader som uppstår i samhället.
Det är kommunfullmäktige som beslutar om avgiften och dess storlek. Den ändrades senast genom beslut som togs den 15 december 2014 (§ 166) och du hittar den här. Den nu gällande taxan är baserad på den taxa som framtagen av Sveriges kommuner och Landsting (SKL).
Hälsoskyddsverksamheter omfattas antingen av en fast årlig tillsynsavgift, eller en timbaserad avgift. Hur mycket man ska betala beror på vilken typ av verksamhet det är och vilken omfattning verksamheten har. Det finns också fasta avgifter för handläggning av olika ansökningar om tillstånd eller anmälningar. En lista över dessa avgifter finns i bilaga 1 till taxan.
Tillsynsavgiften är en schablonavgift som baseras på hur stort tillsynsbehov en viss typ av verksamhet bedöms behöva. Tillsynsavgiften är uppbyggd av tre delar:
Grundavgiften bestäms av verksamhetens art och storlek. I bilaga 2 i taxan finns en tabell som definierar hur stor grundavgiften ska vara för olika typer av verksamheter. Listan är lång, och hälsoskyddsverksamheter finns i slutet av listan.
Vissa verksamheter har särskilda risker, t.ex. de som använder särskilt farliga kemiska ämnen eller om det förekommer delverksamheter där smittorisken är extra hög, som varmvattenbassänger. När tillsynsavgiften fastställs, så tar miljöförvaltningen hänsyn till sådana särskilda risker genom en riskklassning. I riskklassningen tilldelas verksamheten olika riskpoäng, som sedan läggs ihop med grundavgiften. Denna summa avgör vilken fast årlig avgift som verksamheten ska betala, eller om verksamheten ska betala en timbaserad tillsynsavgift i stället.
Efter varje ordinarie tillsynsbesök i de verksamheter som omfattas av en fast årlig avgift, gör miljöförvaltningen en erfarenhetsbedömning av hur väl verksamheten arbetar med de frågor som rör miljö och människors hälsa. Har verksamheten t.ex. en god egenkontroll som följs och tidigare anmärkningar har åtgärdats på ett bra sätt, kan den totala tillsynsavgiften för nästkommande år sänkas. På det viset får de verksamheter som aktivt arbetar med frågor som rör människors hälsa och miljön möjlighet att påverka tillsynsavgiften.
Erfarenhetsbedömningen kan också medföra en extra tillsynsavgift för de verksamheter som inte arbetar aktivt med dessa frågor, eller verksamheter där så pass allvarliga brister upptäcks att det behövs ytterligare tillsyn.
För mer information om hur taxan är utformad, läs SKLs information om upplägget i taxan.
Den som inte röker har rätt till rökfria miljöer. Tobaksrök är giftigt och bidrar till en mängd hälsorelaterade problem. Rökning ökar till exempel risken för lungcancer, hjärt- kärlsjukdomar och lungsjukdomen KOL. I tobakslagen står det på vilka platser som rökning är förbjuden. Syftet med lagen är att minska rökningen men också för att skapa rökfria miljöer samt att hindra eller fördröja att barn och ungdomar börjar röka.
Från och med den 1 juli 2019 gäller en ny tobakslag, lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Lagen innehåller bland annat bestämmelser om nya rökfria miljöer. Det påverkar dig som bedriver verksamhet, äger lokaler eller ansvarar för utomhusområden som allmänheten har tillträde till. Du är ansvarig att sätta upp skyltar som informerar om rökförbud vid entrén till lokalerna. Att inte ha askfat/koppar vid entréerna eller på uteserveringarna. Du är också skyldig att avvisa personer som bryter mot förbudet.
Nya rökfria utomhusmiljöer
Sedan 1994 är det förbjudet att röka på skolgårdar och utomhusområden vid förskolor och fritidshem. Med den nya lagen är det förbjudet att röka på fler utomhusområden som allmänheten har tillträde till.
Rökförbudet gäller nu även
Det går inte att göra avvikelser från de nya rökförbuden
Det finns inga möjligheter i tobakslagen till avvikelser. Det är alltså inte tillåtet att ha särskilda rökområden på uteserveringar.
Produkter som omfattas av rökförbudet
I de rökfria miljöerna är det förbjudet att
Ansvarig för rökförbudet
Ansvaret för rökförbudet ligger på den som har praktiska möjligheter att se till att förbudet följs.
Det innebär att den som äger eller hyr en lokal eller ett område utomhus ansvarar för rökförbudet. Den som driver en uteservering har ansvar för att rökförbudet på serveringen och vid entrén följs.
En butiksägare har ansvar för rökförbudet vid sin entré, även om butiksägaren inte äger marken utanför entrén.
Krav på den som ansvarar för rökförbudet; skyltning, information och tillsägelser
Den som ansvarar för rökförbudet måste tydligt informera om rökförbudet genom skyltning. Det finns inga särskilda krav på skyltarna förutom att de måste vara tydliga.
Vid behov måste den ansvarige också informera och säga till om rökförbudet.
Om rökning tidigare varit tillåten inom ett område där det nu råder rökförbud, måste den ansvarige också ta bort askkoppar, rökrutor och annat som har med rökning att göra.
Om någon röker trots tillsägelse om att rökning är förbjuden, ska denna person avvisas.
Rökfria miljöer utomhus som allmänheten har tillträde till syftar till att
Dessa syften ska man ta hänsyn till när man tolkar de nya bestämmelserna om rökförbud – exempelvis hur långt det rökfria området sträcker sig vid en entré. Det står inte i lagen hur långt från entrén man måste gå undan för att röka, men i normalfallet bör rökförbudet gälla inom minst ett par meters avstånd från entrén för att en person ska kunna gå in i och ut ur lokalen utan att utsättas för rök.
Motsvarande resonemang ska användas på andra rökfria miljöer som inte är klart avgränsade.
Miljöer som inte omfattas av den nya lagen
Exempel är - entréer till flerbostadshus, rökning i parker, rökning i bil där barn vistas etc.
Ansvar för tillsynen
Kommunen har tillsynsansvar över de rökfria miljöerna. Det betyder att kommunen ska se till så att den som är ansvarig för rökförbudet gör det som lagen kräver.
Vill du veta mer om de nya reglerna?
Kontakta miljöförvaltningen per telefon 0418-47 06 00, eller mejla miljo@landskrona.se
Du kan läsa mer om den nya lagen på Folkhälsomyndighetens hemsida
Miljöförvaltningen
Stadshuset, Drottninggatan 7
miljo@landskrona.se
0418-47 06 00
Kontaktpersoner, fullständig lista
Denna webbplats använder cookies för att förbättra användarupplevelsen.
Senast uppdaterad av Annika Rundblad
Skicka en kommentar om webbsidan till webbredaktionen. Har du en kommentar om bemötande eller om någon kommunal service skickar du istället en synpunkt.