Hälsoskydd

I den svenska miljölagstiftningen finns vissa principer, de allmänna hänsynsreglerna, som är viktiga att följa när man bedriver en verksamhet som kan påverka människor och miljö. De allmänna hänsynsreglerna finns i andra kapitlet i miljöbalken (1998:808).

• Kunskapskravet – Den som bedriver en verksamhet ska ha kunskap om verksamheten och hur den påverkar människor och miljö. 
• Försiktighetsprincipen – Finns det en misstanke om att verksamheten kan komma att påverka människor eller miljö, så ska man vidta de åtgärder som krävs för att minska risken. Det kan t.ex. röra sig om att förvara kemiska produkter så att de inte kan läcka ut i avloppet eller att använda sig av rätt utrustning för att begränsa risken för hörselskador om det förekommer hög musik i verksamheten.
• Produktvalsprincipen – Alla som använder kemiska produkter av olika slag måste välja de kemiska produkter som är mindre farliga för människor och miljö, om det finns sådana alternativ. Man ska aktivt arbeta med att ta bort farliga kemiska produkter i sin verksamhet och ersätta dem med mindre farliga.
• Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen – Alla som bedriver en verksamhet ska hushålla med både råvaror och energi, t.ex. genom att återanvända material, minska spill och minska energianvändningen. Man ska också i första hand använda förnybara energikällor.
• Lokaliseringsprincipen – En verksamhet ska alltid bedrivas på den plats som är mest lämplig. Det är t.ex. inte lämpligt att starta upp en skola för små barn i ett industriområde.

Alla som driver en verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön ska enligt miljöbalken fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga olägenheter.

Egenkontroll innebär att verksamhetsutövaren ska ha kontroll över att miljöbalkens bestämmelser följs och att verksamhetens påverkan på hälsan och miljön övervakas. Du som driver en verksamhet ska enligt miljöbalken ha den kunskap som behövs för att skydda människor och miljö mot olägenheter. Viktiga aspekter är bl.a. städrutiner, god hygien för att undvika smittrisker, allergifrågor, luftkvalitet, legionella, buller, avfallshantering, energismarta lösningar och kemikalieval.

Hur omfattande egenkontroll du behöver beror på verksamheten, till exempel vilka risker som finns och hur många anställda du har. Rutiner i egenkontrollen beskriver vanligtvis vad som ska göras, vem som ska göra det, hur arbetet ska utföras, när det ska utföras och när det är lämpligt att detta dokumenteras. Fördelar med egenkontrollen är att den underlättar för personalen genom att den innehåller rutiner och riktlinjer som gäller inom de olika arbetsområdena på arbetsplatsen. Därtill blir verksamheten lättare att följa upp, brister upptäcks innan de får allvarliga effekter samt att ansvaret är tydligt fördelat. Egenkontrollen är ett sätt att dokumentera resultatet av hälso- och miljöarbetet och kan redovisas för tillsynsmyndigheten vid förfrågan. 

Exempel på vad som bör ingå i egenkontrollen:

• Ansvarsfördelning mellan verksamhetsutövare och eventuell fastighetsägare
• Rutiner för fortlöpande underhåll av lokaler och inredning.
• Rutiner för städning, rengöring och skötsel av lokaler och utrustning
• Rutiner för upprätthållande av god hygien
• Rutiner vid misstanke om smitta eller annan olägenhet för människors hälsa.  
• Fortlöpande bedömningar av verksamhetens risker från hälso- och miljösynpunkt.
• Rutiner för hantering av kemiska ämnen.
• Rutiner för kontroll av avfallshanteringen.

Dokumenterad egenkontroll för anmälningpliktiga verksamheter

Den som yrkesmässigt bedriver en anmälningspliktig verk­samhet ska utöver det generella kravet i miljöbalken dessutom följa sär­skilda regler enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Anmälningspliktiga verksamheter ska ha en dokumenterad egenkontroll. Egenkontrollen ska finnas skriftlig på plats när miljöförvaltningen gör inspektion. 

Viktigt att komma ihåg är att egenkontrollen ska vara ett förhållningssätt inom verksamheten snarare än ett dokument som samlar damm på kontoret. Egenkontrollen ska inte vara något som görs en gång och sedan glöms bort. Det ska istället bestå av levande dokument används i den dagliga verksamheten. Vägledning kring hur man upprättar sin egenkontroll finns i handbok 2001:3 från Naturvårdsverket.

Anmälningsplikt inom hälsoskyddet baseras främst på hygieniska skäl och på smittspridning. Vilka verksamheter som omfattas av hälsoskydd framgår av 38 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Du måste göra en anmälan till miljönämnden om du ska driva eller arrangera verksamhet i lokaler där:

• allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling som kan innebära risk för blodsmitta (risk för blodsmitta förekommer genom användning av skalpeller, akupunkturnålar, sprutor, lansetter, piercingsverktyg eller andra liknande skärande eller stickande verktyg)
• bassängbad förekommer - inomhus och utomhus, bubbelpool eller bassängbad.
• undervisning bedrivs i en lokal

Vi listar här nedanför några vanliga hälsoskyddsverksamheter, baserat på ifall de är anmälningspliktiga eller inte:

Anmälningsplikt

• Tatuering och piercing
• Fotvård
• Akupunktur
• Undervisningslokal (förskola, öppen förskola, fritidshem, öppen fritidsverksamhet, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, specialskola, sameskola eller internationell skola)
• Solarier
• Badanläggningar/bassängbad
• Mikronålning

Ej anmälningsplikt

• Hudvård och skönhetsbehandling
• Massage/kroppsbehandlingar
• Frisörer
• Vårdlokaler (tex äldreboende, sjukhem, servicehus, ungdomsvårdsskolor, behandlingshem för missbrukare, gruppbostäder och servicebostäder för funktionshindrade)
• Tillfälliga boende så som hotell, Bed ´n breakfast, vandrarhem
• Idrottsanläggningar och gym
• Campingar
• Laserbehandlingar
• Diatermi
• Öronhåltagning enligt Blomdahlsmetoden

Miljöbalken och dess följdförfattningar gäller även för verksamheter som inte är anmälningspliktiga, men det är bara de anmälningspliktiga som omfattas den s.k. egenkontrollförordningen (se mer om egenkontroll längre upp på sidan).

FAQ - anmälningsplikt eller inte?

På Socialstyrelsens webbplats finns frågor och svar om anmälningsplikten enligt miljöbalken.

Anmäl i god tid

Anmälan ska göras minst sex veckor innan verksamheten startar. Anmälan görs till miljöförvaltningen genom den här blanketten.

Vid anmälan granskas om lokalen är anpassad för den avsedda verksamheten. Det ställs olika krav för olika typer av verksamheter. Till exempel bedöms lokalens utformning, ventilation, rengörbara ytor, tillgång till dusch och handtvättmöjligheter, toaletter samt avfallshantering. Om du senare förändrar verksamheten, bygger om eller bygger till befintliga lokaler så ska även detta anmälas.

Om lokalen tas i bruk innan man gjort anmälan (eller om anmälan kommer in för sent) måste man betala en miljösanktionsavgift på 3000 kr.

Egenkontroll och andra krav på verksamheten

Anmälningspliktiga verksamheter har krav på sig att ha en dokumenterad egenkontroll, vilket innebär att egenkontrollen ska finnas skriftlig på plats när miljöförvaltningen gör tillsyn. Egenkontrollens omfattning ska anpassas efter verksamhetens storlek och syfte. Se mer information om egenkontroll längre upp på sidan.

Mer information om vilka krav som ställs på olika typer av hälsoskyddsverksamheter finns på sidan om branscher inom hälsoskydd.

Tillsyn

Miljöförvaltningen bedriver tillsyn på alla typer av verksamheter som kan påverka miljön eller människors hälsa. På vissa större verksamheter är det länsstyrelsen som bedriver tillsynen.

Tillsyn kan riktas mot vem som helst som orsakar en risk för människors hälsa eller för miljön, oavsett om det är privatpersoner, företag eller andra typer av organisationer. Syftet med tillsynen är att kontrollera att lagstiftningen följs, men också att ge rådgivning och att driva samhället mot en långsiktigt hållbar utveckling.

Tillsyn kan ske i många olika former, t.ex. genom platsbesök, men också genom att vi begär in specifika uppgifter, utredningar eller rapporteringar.

Tillsyns- och prövningsavgifter

Miljöförvaltningens tillsyn är inte skattefinansierad. Samma sak gäller för en stor del av svenska myndigheters tillsyn. Istället tas avgifter ut, där den som får tillsyn ska betala. Tanken är att den som skapar ett behov av tillsyn ska stå för de kostnader som uppstår i samhället.

Det är kommunfullmäktige som beslutar om avgiften och dess storlek. Den ändrades senast genom beslut som togs den 15 december 2014 (§ 166) och du hittar den här. Den nu gällande taxan är baserad på den taxa som framtagen av Sveriges kommuner och Landsting (SKL).

Hälsoskyddsverksamheter omfattas antingen av en fast årlig tillsynsavgift, eller en timbaserad avgift. Hur mycket man ska betala beror på vilken typ av verksamhet det är och vilken omfattning verksamheten har. Det finns också fasta avgifter för handläggning av olika ansökningar om tillstånd eller anmälningar. En lista över dessa avgifter finns i bilaga 1 till taxan.

Hur bestäms tillsynsavgiften?

Tillsynsavgiften är en schablonavgift som baseras på hur stort tillsynsbehov en viss typ av verksamhet bedöms behöva. Tillsynsavgiften är uppbyggd av tre delar:

• Grundavgift
• Riskklassning
• Erfarenhetsbedömning

Grundavgiften bestäms av verksamhetens art och storlek. I bilaga 2 i taxan finns en tabell som definierar hur stor grundavgiften ska vara för olika typer av verksamheter. Listan är lång, och hälsoskyddsverksamheter finns i slutet av listan.

Vissa verksamheter har särskilda risker, t.ex. de som använder särskilt farliga kemiska ämnen eller om det förekommer delverksamheter där smittorisken är extra hög, som varmvattenbassänger. När tillsynsavgiften fastställs, så tar miljöförvaltningen hänsyn till sådana särskilda risker genom en riskklassning. I riskklassningen tilldelas verksamheten olika riskpoäng, som sedan läggs ihop med grundavgiften. Denna summa avgör vilken fast årlig avgift som verksamheten ska betala, eller om verksamheten ska betala en timbaserad tillsynsavgift i stället.

Efter varje ordinarie tillsynsbesök i de verksamheter som omfattas av en fast årlig avgift, gör miljöförvaltningen en erfarenhetsbedömning av hur väl verksamheten arbetar med de frågor som rör miljö och människors hälsa. Har verksamheten t.ex. en god egenkontroll som följs och tidigare anmärkningar har åtgärdats på ett bra sätt, kan den totala tillsynsavgiften för nästkommande år sänkas. På det viset får de verksamheter som aktivt arbetar med frågor som rör människors hälsa och miljön möjlighet att påverka tillsynsavgiften.

Erfarenhetsbedömningen kan också medföra en extra tillsynsavgift för de verksamheter som inte arbetar aktivt med dessa frågor, eller verksamheter där så pass allvarliga brister upptäcks att det behövs ytterligare tillsyn.

För mer information om hur taxan är utformad, läs SKLs information om upplägget i taxan.

Rätten till rökfria miljöer 

Den som inte röker har rätt till rökfria miljöer. Tobaksrök är giftigt och bidrar till en mängd hälsorelaterade problem. Rökning ökar till exempel risken för lungcancer, hjärt- kärlsjukdomar och lungsjukdomen KOL. I tobakslagen står det på vilka platser som rökning är förbjuden. Syftet med lagen är att minska rökningen men också för att skapa rökfria miljöer samt att hindra eller fördröja att barn och ungdomar börjar röka.

Från och med den 1 juli 2019 gäller en ny tobakslag, lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Lagen innehåller bland annat bestämmelser om nya rökfria miljöer. Det påverkar dig som bedriver verksamhet, äger lokaler eller ansvarar för utomhusområden som allmänheten har tillträde till. Du är ansvarig att sätta upp skyltar som informerar om rökförbud vid entrén till lokalerna. Att inte ha askfat/koppar vid entréerna eller på uteserveringarna. Du är också skyldig att avvisa personer som bryter mot förbudet.

Nya rökfria utomhusmiljöer

Sedan 1994 är det förbjudet att röka på skolgårdar och utomhusområden vid förskolor och fritidshem. Med den nya lagen är det förbjudet att röka på fler utomhusområden som allmänheten har tillträde till.

Rökförbudet gäller nu även

• På serveringar/ uteserveringar och dess entréer t.ex. restauranger och caféer
• Utomhusområden i anslutning till kollektiva färdmedel t.ex. perronger, busshållplatser, taxizoner, biljettområden och gångbanor i anslutning till ett spårområde
• Inom inhägnade platser utomhus som huvudsakligen är avsedda för idrottsutövning, dvs. idrottsanläggningar eller vid konserter och mässor
• På lekplatser som allmänheten har tillträde till, samt andra liknande områden som t.ex. skatepark.
• Vid entréer till lokaler och andra utrymmen som allmänheten har tillträde till, t.ex. Stadshus, bibliotek, badhus, vårdcentral, servicehus etc.
• Alla företagsentréer under tiden som öppettider råder t.ex. matbutik, frisör, blomsterbutik,  etc.

Det går inte att göra avvikelser från de nya rökförbuden

Det finns inga möjligheter i tobakslagen till avvikelser. Det är alltså inte tillåtet att ha särskilda rökområden på uteserveringar.

Produkter som omfattas av rökförbudet

I de rökfria miljöerna är det förbjudet att

• röka tobak
• inhalera tobak som förångats (ex. genom att röka tobak i vattenpipa),
• röka örtprodukter
• använda e-cigaretter
• använda njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak (ex. att röka vattenpippa med annat innehåll än tobak)

 Ansvarig för rökförbudet

Ansvaret för rökförbudet ligger på den som har praktiska möjligheter att se till att förbudet följs.

Det innebär att den som äger eller hyr en lokal eller ett område utomhus ansvarar för rökförbudet. Den som driver en uteservering har ansvar för att rökförbudet på serveringen och vid entrén följs.

En butiksägare har ansvar för rökförbudet vid sin entré, även om butiksägaren inte äger marken utanför entrén.

Krav på den som ansvarar för rökförbudet; skyltning, information och tillsägelser

Den som ansvarar för rökförbudet måste tydligt informera om rökförbudet genom skyltning. Det finns inga särskilda krav på skyltarna förutom att de måste vara tydliga.

Vid behov måste den ansvarige också informera och säga till om rökförbudet.

Om rökning tidigare varit tillåten inom ett område där det nu råder rökförbud, måste den ansvarige också ta bort askkoppar, rökrutor och annat som har med rökning att göra.

Om någon röker trots tillsägelse om att rökning är förbjuden, ska denna person avvisas.

Rökfria miljöer utomhus som allmänheten har tillträde till syftar till att

• Öka tillgängligheten till allmänna platser.
• Personer som är överkänsliga för rök eller inte vill utsättas för rök ska kunna vistas på platsen
• Minska den sociala exponeringen för rökning. Att avnormalisera rökning ger stöd till barn och unga som inte har börjat röka och till personer som har slutat eller som vill sluta.

Dessa syften ska man ta hänsyn till när man tolkar de nya bestämmelserna om rökförbud – exempelvis hur långt det rökfria området sträcker sig vid en entré. Det står inte i lagen hur långt från entrén man måste gå undan för att röka, men i normalfallet bör rökförbudet gälla inom minst ett par meters avstånd från entrén för att en person ska kunna gå in i och ut ur lokalen utan att utsättas för rök.

Motsvarande resonemang ska användas på andra rökfria miljöer som inte är klart avgränsade.

Miljöer som inte omfattas av den nya lagen

Exempel är - entréer till flerbostadshus, rökning i parker, rökning i bil där barn vistas etc.  

Ansvar för tillsynen

Kommunen har tillsynsansvar över de rökfria miljöerna. Det betyder att kommunen ska se till så att den som är ansvarig för rökförbudet gör det som lagen kräver.

Vill du veta mer om de nya reglerna?

Kontakta miljöförvaltningen per telefon 0418-47 06 00, eller mejla miljo@landskrona.se

Du kan läsa mer om den nya lagen på Folkhälsomyndighetens hemsida

www.folkhalsomyndigheten.se