Den här webbplatsen använder tjänsten Talande webb för uppläsning av innehåll på webbplatsen.
I de flesta verksamheter hanteras kemiska produkter av olika slag. Vissa används som en del i en process, t.ex. vid tillverkning av olika varor eller andra kemiska produkter, medan andra används som hjälpmedel, t.ex. som skärvätska eller smörjoljor. Oftast förekommer det också olika typer av rengöringsmedel i verksamheten. Farliga kemiska ämnen i produkter, varor och byggnader riskerar att hamna i miljön, och kan tas upp av växter, djur och människor. Det är därför viktigt att man som verksamhetsutövare har kontroll på vilka kemiska produkter som finns i verksamheten, hur farliga de är och vad de används till. Det är också viktigt att kemiska produkter förvaras och hanteras på rätt sätt, så att risken för att de hamnar i miljön minskar.
Riksdagen har fastställt 16 olika nationella miljömål och ett av dessa är ”Giftfri miljö”. Definitionen av miljömålet giftfri miljö är: ”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna”.
För att miljömålet giftfri miljö ska kunna uppnås måste alla arbeta aktivt med att försöka byta ut de farliga kemiska produkter som används i verksamheten mot mindre farliga sådana. Detta är också i enlighet med de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. Enligt produktvalprincipen, 2 kap 4 § miljöbalken, ska alla som använder kemiska produkter av olika slag måste välja de kemiska produkter som är mindre farliga för människor och miljö, om det finns sådana alternativ. Man ska aktivt arbeta med att ta bort farliga kemiska produkter i sin verksamhet och ersätta dem med mindre farliga.
Det finns i lagstiftningen ett specifikt krav för tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter att ha en förteckning över de kemiska produkter som förekommer i verksamheten (se avsnittet om egenkontroll under miljöskydd). En kemikalieförteckning är ett bra redskap för att ha kontroll på vilka kemiska produkter och ämnen som finns i verksamheten, så vi rekommenderar att alla typer av verksamheter tar fram en sådan och håller den uppdaterad. Vi rekommenderar också att kemikalieförteckningen även innehåller de kemiska ämnen som en kemisk produkt består av, en s.k. utökad kemikalieförteckning. På det viset har man som verksamhetsutövare en bättre bild över vad i de olika kemiska produkterna som gör dem farliga och vad man ska titta på när man ska försöka byta ut produkten mot något mindre farligt. Miljöförvaltningen har tagit fram ett exempel på hur en utökad kemikalieförteckning kan se ut och hur man ska fylla i den.
För att minska risken för att farliga kemiska ämnen hamnar i miljön, så måste förvaringen av kemiska produkter ske på ett bra sätt. Generellt sett ska alla kemiska produkter förvaras i utrymmen som saknar golvbrunnar och som är invallade på ett eller annat vis. Förvaras kemiska produkter ute i produktionslokalerna bör t.ex. särskilda skåp med uppsamling eller spilltråg användas.
Alla farliga kemiska produkter måste vara korrekt märkta med bland annat namn och farosymboler. På det viset finns relevant information om produktens farlighet lätt tillgängligt. Detta är särskilt viktigt att tänka på när man köper in kemiska produkter i bulk, för att sedan föra över dem i mindre och mer hanterbara behållare. I dessa fall måste märkningen på bulkförpackningen följa med till de mindre behållarna.
Det finns specifika arbetsmiljökrav som gäller märkning av kemikalier i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2014:43, men det är också en fråga för att skydda miljön eftersom felaktigt märkta kemiska produkter ökar risken för att de hanteras fel och kan spridas till miljön.
Köldmedia används i bl.a. kylar, frysar, luftkonditioneringsanläggningar och värmepumpar. Ett historiskt problem med köldmedierna har varit att de brutit ner ozonskiktet, men alla ozonförstörande köldmedier är numera förbjudna. De köldmedier som fortfarande används är däremot som regel kraftiga växthusgaser, och bidrar därmed till växthuseffekten. Om du är fastighetsägare eller verksamhetsutövare för en verksamhet där det finns en anläggning med köldmedier har du huvudansvaret för att bestämmelserna följs.
Regler om verksamhetsutövarens skyldigheter:
Många anläggningar med fluorerade växthusgaser ska kontrolleras regelbundet för att upptäcka eventuella läckage. Det som avgör ifall ett visst aggregat ska kontrolleras eller inte är dels vilket köldmedium som används och dels hur mycket av det medlet som används. Olika köldmedier påverkar växthuseffekten olika mycket, och för att kunna jämföra dem med varandra används begreppet koldioxidekvivalenter. Hur ofta de ska kontrolleras avgörs av följande:
Kontrollerna ska utföras av ett godkänt (ackrediterat) kontrollorgan, som utfärdar en kontrollrapport. Uppgifter om vilka entreprenörer som är ackrediterade kan man få från SWEDAC. Det finns miljösanktionsavgifter som måste betalas om kontrollerna inte utförs i rätt tid, eller om det utförs av någon som inte är godkänd för det.
Om du har en anläggning med minst 14 ton kodioxidekvivalenter, bestående av ett eller flera kontrollpliktiga aggregat (se ovan) ska du varje år rapportera en sammanställning av årets kontroller till miljöförvaltningen. Rapporten ska vara hos tillsynsmyndigheten senast den 31 mars året efter det år som rapporten gäller för, och det är den som äger anläggningen vid det datumet som är skyldig att föregående års kontroller rapporteras. Miljöförvaltningen bör också informeras när en anmälningspliktig eller rapporteringspliktig anläggning byter ansvarig verksamhetsutövare. Det finns miljösanktionsavgifter som måste betalas om rapporten är för sent inlämnad eller om den inte lämnas in alls.
Den som ska installera ett aggregat som innehåller 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer, ska anmäla detta till miljöförvaltningen före installation eller skrotning. Det här kravet ställs på den som är ansvarig för anläggningen, inte på den som utför arbetet. Det finns en miljösanktionsavgift som måste betalas om detta inte görs på korrekt sätt.
Besök Naturvårdsverkets hemsida om du vill veta mer om köldmedieanläggningar och fluorerade växthusgaser.
Bekämpningsmedel är gifter som används för att kontrollera någon form av oönskat biologiskt intrång. De vanligaste bekämpningsmedlena handlar om växtskydd, men det finns också andra former av medel, exempelvis råttgift.
Inga bekämpningsmedel är bra för miljön. Många av dem innehåller miljöfarliga ämnen som är svåra att bryta ned. Bekämpningsmedel måste vara godkända av Kemikalieinspektionen för att få släppas ut på marknaden. I Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister går det att söka efter vilka bekämpningsmedel som är godkända.
Spridning av bekämpningsmedel regleras bland annat i förordning (2014:325) om bekämpningsmedel. I den kan du läsa om vilka fall som kräver krav på anmälan eller tillstånd från miljönämnden.
Tillstånd från miljönämnden krävs för att använda bekämpningsmedel:
Ansökningsblankett för spridning av kemiska bekämpningsmedel hittar du här (Miljöfarliga verksamheter - Kemiska bekämpningsmedel - anmälan / ansökan om spridning).
Oljeföroreningar är den vanligaste föroreningen, och läckande cisterner står för en stor del av den olja som kommit ut. Det finns därför lagstiftning som strikt reglerar underhåll av oljecisterner, med återkommande besiktning inom fasta tidsintervall. Upplägget i reglerna kan tillämpas även på cisterner för andra typer av kemiska produkter, men det är endast cisterner för diesel, bensin, eldningsolja och spillolja som omfattas direkt av reglerna.
Besiktning ska genomföras av ett SWEDAC-ackrediterat företag. Återkommande kontroll skall ske med ett intervall av 12 år. Om cistern och/eller rörledningar inte uppfyller kravet på korrossionsskydd skall återkommande kontroll ske med ett intervall av 6 år.
Cistern och rörledningar som tas ur bruk ska tömmas och rengöras. När allt är rent ska installationerna i första hand avlägsnas. Om det av någon anledning innebär stora svårigheter att avlägsna cisternen, att den till exempel. befinner sig under en byggnad, är det lämpligt att fylla cisternen med sand för att undvika sättningsskador. Påfyllnadsrör och avluftningsledning ska då avlägsnas för att undvika att påfyllning kan ske av misstag. Eventuell nivåmätare som innehåller kvicksilver skall betraktas som farligt avfall och lämnas till mottagningsstation för sådant avfall.
Cistern som tagits ur bruk ska sedan anmälas till miljöförvaltningen. Det är rekommenderat att låta en behörig firma genomföra tömning, rengöring och övriga åtgärder, och anmälan till miljöförvaltningen ska då innehålla en kopia på det intyg som firman utfärdar.
Den som säljer kemiska produkter tar genom sin försäljning på sig ett visst ansvar för produkterna. Några av ansvarsområdena som man som försäljare är ansvarig för är:
Kemikalieinspektionen har tagit fram ett informationsblad om kemiska produkter i butik där det finns information om vad man som försäljare måste känna till och ta ansvar för. Där finns också information om hur märkningen ska se ut. Samma information gäller för all form av försäljning av emballerade kemiska produkter, oavsett var du säljer (t.ex. marknader) eller till vem (privatperson eller företag), så länge du säljer inom Sveriges gränser.
Även om det inte är försäljaren som tillverkat eller importerat produkten så är han/hon ändå alltid ansvarig för att märkningen av produkten är korrekt.
Att sälja kem-produkter (även kosmetika) som inte har rätt märkning omfattas av sanktioner.
Läs mer om försäljning av kemikalier på Kemikalieinspektionens hemsida. Du kan också kontakta miljöförvaltningen om något är oklart, vi kan hjälpa till att reda ut begreppen.
Förekomsten av kemiska ämnen i varor (föremål som inte är kemiska produkter) är inte lika tydligt reglerad som de ämnen som förekommer i kemiska produkter, men en del begränsningar finns - särskilt när det gäller leksaker och andra produkter riktade till barn. Den som säljer varan är ansvarig för att produkten som säljs inte innehåller otillåtna halter av farliga kemiska ämnen.
Konsumenter har dessutom rätt att få veta om s.k. kandidatämnen förekommer i halter över 0,1% i de varor som säljs. Om du som säljer varor får en fråga från en konsument om farliga kemiska ämnen i en produkt så har du en skyldighet att ta fram ett sanningsenligt svar inom 45 dagar. Observera att det ofta är fullt lagliga ämnen som det här handlar om. Ämnena får lov att finnas där utan att omfattas av någon särskild märkning eller så, det enda lagkravet är att konsumenten har rätt att inom 45 dagar få veta ifall farliga ämnen finns i produkten eller inte. Som försäljare i butik eller på marknad så är det lättaste att vända dig till din leverantör för att få svar på frågan. Om du själv har importerat varan och du säljer till andra distributörer har du ett stort ansvar att kunna svara på frågor gentemot dina kunder på kort tid, eftersom de kan få frågor från sina kunder.
Läs mer om kemikalier i varor på Kemikalieinspektionens hemsida. Du kan också kontakta miljöförvaltningen om något är oklart, vi kan hjälpa till att reda ut begreppen.
Vissa kemiska produkter är så farliga att det krävs tillstånd för att få lov att sälja dem eller på andra sätt överlåta dem till någon annan. Det gäller kemiska produkter som är akut toxiska, cancerframkallande, reproduktionsstörande, frätande m.m. Privatpersoner får överhuvudtaget inte använda sådana produkter utan att själv ha ett tillstånd för användning. Yrkesmässig användning är däremot tillåten utan tillstånd. Det innebär att du som säljer sådana produkter måste veta vem du säljer till. Du måste dessutom föra anteckningar över vad du säljer och till vem. Tillstånd utfärdas av länsstyrelsen, och du som säljer kemiska produkter rekommenderas att läsa mer på länsstyrelsens hemsida för att få veta vad som gäller kring särskilt farliga kemiska produkter.
Kemiska produkter som är tänkta att användas på vår egen kropp för kosmetiska eller hygieniska ändamål följer särskilda regler. Dels finns det en del begränsningar i vad dessa produkter får innehålla, och dels finns det separata märkningsregler. Bland annat ska följande framgå:
För mer detaljerad information om vad som gäller för kosmetika rekommenderas Läkemedelsverkets hemsida.
Miljöförvaltningen
Stadshuset, Drottninggatan 7
miljo@landskrona.se
0418-47 06 00
Kontaktpersoner, fullständig lista
Denna webbplats använder cookies för att förbättra användarupplevelsen.
Skicka en kommentar om webbsidan till webbredaktionen. Har du en kommentar om bemötande eller om någon kommunal service skickar du istället en synpunkt.