Invasiva arter

Främmande arter är sådana som inte förekommit naturligt i Sverige utan förts hit avsiktligt eller oavsiktligt av människan. När främmande arter sprider sig i miljön och hotar den inhemska biologiska mångfalden eller skapar problem för människor och samhället så kallas de för invasiva främmande arter.

Lupiner

Lupiner, som är vanliga i många trädgårder, är en invasiv art.

Vissa invasiva främmande arter är upptagna på EU-förteckningen. Dessa är förbjudna att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av. Några av dessa arter är redan spridda i Sverige, andra förekommer mer sporadiskt.  

Invasiva arter kan påverka naturen och oss människor på olika negativa sätt:

  • En invasiv art, växt eller djur, kan till exempel vara bärare av en sjukdom som smittar. Då kan den inhemska arten helt slås ut eller försvagas, som fallet med kräftpesten och signalkräftan (som kan vara bärare av denna sjukdom). 
  • Det kan också bli problem om en invasiv art korsbefruktas med en invasiv. Ett exempel är fältharen som parar sig med en inhemsk skogshare. Skogsharens är väl anpassad till sin normala livsmiljö, men med ”fel” uppblandade gener finns risken att denna inhemska hare inte över tid kommer att klara sig i konkurrensen med fätharen. 
  • Det finns också växter som sprider sig mycket fort, som jättelokan med sin brännande sav, eller lupiner som är svåra att få bort när de väl etablerat sig och som tränger undan andra växter. Ytterligare ett exempel är vresrosen som kan ta över vegetationen längs stränder.
  • Andra invasiva arter äter allt i sin väg, som den spanska skogssnigeln som härjar i trädgårdslanden eller tallvedsnematoden som kan orsaka stora skador för skogsbruket.

Skicka en kommentar om webbsidan till webbredaktionen. Har du en kommentar om bemötande eller om någon kommunal service skickar du istället en synpunkt.

Senast uppdaterad av rainer weich